Fredag till måndag den sista helgen i januari håller omkring 20 000 svenskar korpgluggarna öppna. Då genomför nämligen Sveriges Ornitologiska förening den årliga fågelräkningen, som bygger på observationer hemma vid fågelborden.

– Gissningsvis är en tredjedel av dem som rapporterar fågelskådare själva, men resten är så att säga vanligt folk, berättar Anders Wirdheim på Sveriges Ornitologiska förening.

Omkring 300 000 svenska hushåll matar fåglarna hela vintern.

– Så det är en riktig folkrörelse.

Rapporterna som kommer in är pålitliga, enligt Anders Wirdheim.

– Det är bara vissa arter som är svårbestämda, som svarthättan som bara finns i ett fåtal i Sverige men ofta förväxlas med de vanligare entitan och talltitan. Men de hamnar inte högt upp på vår lista så det gör inte så mycket.

Listan, det är försåts topplistan över de vanligaste fåglarna. Årets räkning är avslutad och även om man fortfarande inväntar svar från dem som skickar in rapporten på papper i stället för via dator så tros den stämma bra.

– Det är gott om domherrar i stora delar av Sverige och gott om grönsiskor och gråsiskor, som varierar mycket år från år, säger Anders Wirdheim.

Att just dessa arter är många i år tros bero på att de lever på frön som denna blåsiga vinter blåst ner från träden och hamnat under snön – då måste de söka sig till fågelborden i stället.

Däremot är det ont om grönfinkar, som drabbats av sjukdomen gulknopp, men också av gråsparvar.

– I gråsparvens fall vet vi inte varför den minskar, kanske är det miljögifter. Den är på väg att försvinna från stora delar av Sverige, konstaterar Anders Wirdheim.

Förra året kunde man fylla i egna arter och kryssa dem.

– Då fanns det de som skrev undulat, vit leghorn, struts … det är folk som skojar. Men vi får också en del arter som är ovanliga i Sverige där vi inte vet om det är rätt eller om folk tagit fel.

Lägg till kommentar

Namn (krav)

E-post (krav)

Meddela mig vid nya kommentarer.

Uppdatera

Skicka

Avbryt