1983 hölls den första marknaden i regi av IFK Stockaryd och samlarklubben Virdarna i Växjö. I dag har arrangemanget vuxit till en av Sveriges tre främsta samlarmarknader, som lockar folk från såväl Norge och Tyskland som Karlstad, Stockholm och Malmö.

– Det samlas på allt som är möjligt att samla på. Frimärken, pengar, böcker, äggkoppar … säger Sune Johansson, en av grundarna till marknaden och fortfarande engagerad i den.

Loppisprylar är bannlysta, det ska vara saker med samlarvärde.

– Vi ser en ny kundkrets i 60- och 70-talisterna som börjar känna igen grejer de hade hemma när de var små, en leksak, en bil, eller porslin. Men 20- och 30-talsgrejer är helt ointressanta idag, berättar Sune Johansson.

Han har också noterat en generell nedgång för samlarmarknader i Sverige, och ännu mer i exempelvis Finland.

Vad beror det på?

– Det är nog en generationsfråga, och samtidigt har internet kommit in – där handlar samlarna sinsemellan.

Det sker i och för sig också på marknaden i Stockaryd, där handlarna gärna träffas och fyndar hos varandra på lördagen.

– Och så fort någon börjar packa upp är antikhandlarna där och hugger, och så är de här vid fem-sex på söndagsmorgonen och river och hugger i allt … säger Sune Johansson.

Fynda kan man förstås göra ändå eftersom allt beror på vad man är ute efter. Antik- och samlarmarknaden har trots allt fördelar gentemot internet:

– Det är många som vill se på grejerna. Det kan vara en flisa som är borta på ett glas – då är det inte intressant för dem. Sedan finns det ju de som samlar på väldigt dyra klockor, sådant köper man inte över internet, och de måste studeras nära.

Värdet av att träffa andra samlare finns väl också?

– Ja, det har blivit en riktig träffpunkt, säger Sune Johansson, som faktiskt inte samlar på något själv:

– Men jag är imponerad av dem som gör det!

Lägg till kommentar

Namn (krav)

E-post (krav)

Meddela mig vid nya kommentarer.

Uppdatera

Skicka

Avbryt