Hade någon sagt till mig för 25 år sedan att ”alla” människor skulle ha mobiltelefoner 2012, att vi skulle kunna läsa tidningen på en liten skärm som kallas för läsplatta, att det skulle gå att starta en bil utan nyckel (utan att behöva behärska konsten i att tjuvkoppla) eller att ”alla” har en dator hemma, ja då skulle jag ha skrattat. Högt och länge.

Pappa hade förvisso skaffat en mobiltelefon till bilen men den var endast mobil på det viset att den rullade med bilen. Det gick ju förstås att köpa ett batteri till den men batteriet hade storleken av en större kylväska så det var ju inte så smidigt.

I min gymnasieklass fanns det EN person som hade dator hemma. Vi övriga hade knappt sett en PC, än mindre visste vi hur den fungerade. När vi under en mattelektion skulle ha datorkunskap med den pensionsmässiga lärarinnan så blev det därför rent löjlig. Skrivmaskin och Tipp-ex fick hänga med ytterligare några år.

Tipp-ex förresten. Finns det fortfarande? För er som är för unga för Tipp-ex så var det en vit sörja man penslade över det som skulle ändras i en text och sedan kunde man skriva nytt ovanpå. Då var den livsviktig, i dag undrar jag om det finns en marknad för Tipp-ex överhuvudtaget. Jag menar, till och med pappa snart 82 år, älskade datorn från första stund just bara för att han slapp att använda Tipp-ex i fortsättningen (och för att han kunde lägga harpan på datorn och slapp använda kortlek).

Men det har ju inte stannat vid datorerna. Tanken slog mig så sent som i förra veckan när jag satt och skrev en artikel på High Chaparral för att slippa hasta iväg till redaktionen. Där satt jag, på en bänk på High Chaparral, uppkopplad mot tidningens server, skrev en artikel och laddade upp bilder som dök upp hos redigerarna i samma stund som jag skrev och allt jag behövde var en bärbar dator och en mobiltelefon.

Jag kan inte låta bli att tycka att det är alldeles fantastiskt. Jag som vuxen tycker det. Dagens barn och ungdomar tar det som en självklarhet och det kanske på gott och ont.

Jo, jag vet, jag ligger inte ens i täten när det gäller att utnyttja dagens teknik. Det finns de som är mycket bättre på det men vad begär ni av mig? Jag är 44 år och autodidakt när det gäller datorer.

Dessutom tycker jag fortfarande att faxen är makalös manick.

Lägg till kommentar

Namn (krav)

E-post (krav)

Meddela mig vid nya kommentarer.

Uppdatera

Skicka

Avbryt