Mitt nya köksliv
I mina ljusa stunder är jag nog en ganska hygglig kock. Inte så bra att jag vill ställa upp i något tävlingsprogram eller Halv åtta hos mig även om några kompisar tjatat på mig. Nej, där är jag lika konsekvent som när sambon tjatar att jag borde vara med i frågesportprogram. Jag säger nej.
Visst är det kul att svänga ihop en festmåltid. Allt från planeringen till utförandet även om det sistnämnda alltid tar längre tid än man trott och så slutar det nästan alltid med att jag fortfarande står lutad över grytorna när gästerna ringer på dörren.
Festmåltider går ju an.
Det är den förbaskade vardagsmaten jag blir gråhårig över.
För vad gör man för mat till vardags? Det är himla lätt att hamna i köttfärssåsträsket om man inte passar sig. Köttbullar, men då ska de vara hemmagjorda, tar lite för lång tid att laga tycker jag även om dottern förkunnade när vi senast åt köttbullar ”mamma, du gör världens godaste köttbullar. Som nummer två kommer de där jag åt på den italienska restaurangen i New York.”
Ja, det är ju ett betyg som får modershjärtat att dunka i sambatakt men ändå så kan man inte äta köttbullar dagarna i ända heller.
När jag växte upp var te och macka standard på kvällarna men så är det inte längre. Det ska vara lagad mat. Hemma hos vissa familjer äter man gröt ibland. Det går inte hemma hos mig där två av tre familjemedlemmar skriker högt så fort något med ändelsen gröt nämns i samband med måltid.
När dottern kommer hem från träningar och skriker av hunger, ja då är det bara att laga mat och efter en djupdykning i favoritkokboken ”Laga mat tillsammans” (undrar när titeln ska gå i uppfyllelse hemma hos mig) inser jag att en tur till affären är absolut nödvändig.
Det är i det läget sambon brukar undra ”men har vi inte något i frysen?”, varpå jag alltid skakar nekande på huvudet.
”Men hur kan vi inte ha något i frysen? Den är ju knökafull!”.
”Ja, men inget som vi kan använda nu”.
Ganska skönt att konstatera att detta var en scen ur hur det brukade gå till. Vi har nämligen börjat ett nytt liv med veckohandling och veckomatsedel.
Jo, jag vet, massor med människor har gjort det före mig och gör det varje vecka. Det tog väl helt enkelt lite längre tid innan insikten drabbade mig hur otroligt skönt det är att gå hem från jobbet och veta att ikväll ska det bli löksoppa och dessutom med vetskapen att ingen behöver flänga iväg till affären innan dess.
Numera blir det en promenad till affären mitt i veckan för att handla mjölk, juice, bröd och några torkade grisöron till hunden.
Då känner jag mig väldigt vuxen.
Anette Wiik
Lägg till kommentar