Eller snarare: innan man börjar planera den. Ja, mer exakt, i ungefär en minut, från det att någon kläckt idén under allmänt jubel, tills alla börjar dela med sig av sin version av hur sagda resa ska te sig. För först måste man ju komma överens. Vart ska man resa? När? Och vad sjutton ska man göra där?

Senast det begav sig hade en av medresenärerna, som vi kan kalla X, en bestämd uppfattning: boendet skulle ligga så nära stranden som möjligt. Helst på den egentligen. Part Y hade en annan uppfattning: boendet skulle ligga på betryggande avstånd från stranden, så att de icke simkunniga barnen inte skulle lockas att springa dit själva. Givetvis blev det min uppgift att lösa ekvationen eftersom jag kommit med idén från början …

Efter att ha letat igenom halva internetutbudet på det valda resmålet, och tillbringat så många övertalningstimmar i telefon att telefonräkningen började närma sig resebudgeten i storlek, fick jag till sist parterna att enas om en stuga som såväl i storlek som utseende och pris stämde överens med allas högt ställda förväntningar. Avståndet till stranden var diplomatiska 650 meter. Part X klagade visserligen på skugga på tomten (solbad utanför dörren var nödvändigt eftersom stranden låg så fruktansvärt långt bort), men part Y menade att det säkert var sol på andra sidan huset, den som inte syntes på stuguthyrarens bild. Själv var jag något trött på alla hypotetiska diskussioner och sa att det kanske ändå skulle regna hela veckan.

Eftersom förhandlingarna hade dragit ut på tiden var den tilltänkta stugan inte längre ledig den vecka vi ville, men vi kanske kunde tänka oss en annan vecka? Eh … jag ska be att få återkomma, svarade jag. Nya telefonförhandlingar följde. Part Y ville inte åka första veckan på semestern. Part X ville inte åka sista veckan, då var det ju snart höst. Part X ville inte heller åka veckan som de medföljande barnen fyllde år, för då kunde de ju inte bjuda sina kompisar på kalas. För mitt inre såg jag sanden rinna iväg inte bara i timglaset, utan från hela stranden. Part X gick till slut med på att flytta på födelsedagsfirandet och jag ringde stuguthyraren igen. Aj då, medan vi omförhandlade hade stugan bokats av en dam i Uppsala! Men veckan efter var ledig. Kunde vi tänka oss … JA, JA VI TAR DEN VECKAN! sa jag. Part X drog sig ur. Det behövdes emellertid bara ett sms till en annan familj med beskrivning av stugan så kom svaret: ”Det låter bra, vi följer med!”. Tänk så lätt det kan vara … ibland.

Lägg till kommentar

Namn (krav)

E-post (krav)

Meddela mig vid nya kommentarer.

Uppdatera

Skicka

Avbryt