Fel person på fel jobb
Det finns tester som ska visa vilket yrke man passar för. Det borde också finnas tester som avslöjar vilka yrken man inte passar för. Tre av frågorna kunde lyda: ”Gillar du att spexa på arbetstid och svänga förbi hos en gammal kollega?”, ”Flyr du om det blir problem?” och ”Tar du gärna ett glas vin med en ung moldaviska när du är i tjänst?”
De som svarar ja kunde då få som svar på vilket yrke de inte passar för: Sjökapten på kryssningsfärja.
Kanske ska man inte skoja om något så allvarligt.
Inte heller om de många andra som definitivt varit fel man på fel plats (samtliga råkar vara män): polischefen som arbetade mot sexuella trakasserier men själv begick grova sexbrott, brandmannen som var pyroman, förskolläraren som var pedofil, taxichauffören som var våldtäktsman … de var ju inte bara fel personer för jobbet, utan helt fel över huvud taget. Det finns inga yrken där sådana egenskaper är önskvärda. Förmodligen inte sjökaptenens egenskaper heller.
Inte riktigt lika illa, men illa nog, var det med poliskvinnan som glömde sitt tjänstevapen inne på toaletten på IKEA, och inte upptäckte det förrän två timmar senare. Inget allvarligt hann lyckligtvis inträffa och polisen i fråga fick ett internt straff som om jag minns siffrorna rätt var 25 procents löneavdrag i fem dagar. Oj, vilket fruktansvärt straff, det är ju ungefär som att vara föräldraledig i en vecka! Det borde hon å andra sidan inte vara, vi vill inte se några kvarglömda vapen på lekplatserna.
Nyligen rapporterades om att Sverige kallat hem ambassadspersonal från Syrien, inte alla utan bara ”de som inte behövdes för att ambassaden skulle kunna fungera”. Vad gör de då där över huvud taget, kan man undra.
En annan sak som fått mig att undra är tv-reklamen för en dejtingsajt: ”Varje dag träffar 55 personer sin partner genom oss”. Det skapar onekligen huvudbry. Borde det inte vara ett jämnt antal? Eller är det varje dag, när 27 par bildats, en stackare som blivit snuvad på konfekten och sitter där med Svarte Petter?
Det här med statistik är inte lätt. Inte ordspråk heller. Jag tänker till exempel på: ”Ropa inte hej förrän du är över bäcken”. Varför ska man inte göra det? Det är väl bättre att ropa innan så att personen på andra sidan (jag antar att det står någon där eftersom man ska ropa hej) ser att man kommer, och kan hjälpa en upp ifall man skulle drutta i? Observera dock att detta inte gäller om den andre är en italiensk sjökapten.
Lena Gärdemalm
Lägg till kommentar