Vilse i pannkakan
Helt plötsligt är vi helt vilse i pannkakan, famlar i dimman i Lützen. Saaben måste bytas ut men till vad?
Innan var det ju så enkelt. Det var Saab. Punkt och slut. Jo, ibland kunde det väl bli lite tjafs om färgen men det var ju ett ganska banalt problem.
Om man nu kört Saab i snart 20 år, vad väljer man istället? Om man inte får den man älskar så får man älska den man får men den vi ”får” ska vara bekväm, erbjuda körglädje, ha ett antal hästar under huven så att det ibland åtminstone låter ”vroom, vroom” och dessutom inte alltför dyr.
Ännu har vi inte hittat en värdig ersättare men en sak är säker, viljan att hjälpa till är stor och de goda råden fullkomligen haglar över oss.
”Välj Passat. Vi var jättenöjda med vår men köp absolut inte Mercedes”.
”Volvo så klart!”
”Jag är jättenöjd med min Toyota. Vill du inte hålla på att reparera bilen hela tiden så ska du helt klart välja Toyota”.
Nästan alla har sitt favoritbilmärke som de lidelsefullt argumenterar för och i de flesta fallen låter ju argumenten väldigt kloka.
Ja, och så håller det på. Vi läser recensioner, som jag kan inte påstå att jag blir så mycket klokare av, och funderar på vilka bilmärken vi kan tänka oss att köra.
Vi har, eller hade får jag kanske säga, en tyst överenskommelse om att inte köpa någon GM-bil med tanke på hur GM har behandlat Saab (jo, jag vet, lite barnsligt är det) men helt befann vi oss i en Opel. Ja, fråga mig inte hur det gick till.
Opel känns inte särskilt sexigt. Kanske för att jag minns tv-serien Macken och mannen med den vita Opeln och det faktum att min pappa har haft 16 Oplar diskar Opel för alla evighet.
Trodde jag.
Jag kom nämligen på mig själv med att tycka att Opeln var en ganska trevlig bil. Fast den känslan varade bara tills jag kom hem och läste en recension där Opeln ställdes mot en Skoda och Skodan vann en kassaskåpssäker seger.
Då var vi tillbaka till ruta ett, det vill säga att vi fortfarande inte har en aning om vilken bil vi ska välja för en Skoda ska vi väl ändå inte ha?
Problemet i dag handlar om att vi har alldeles för många val. Inte nog med att vi ska välja bilmärke som förhoppningsvis båda gillar, vi ska välja ”rätt” modell, motor och tillbehör också. Det går liksom inte säga till försäljaren ”äsch, välj du”. Att välja bil är inte riktigt detsamma som när man var liten och lade allt ansvar på kioskbiträdet när man bad om fem kronor blandat godis.
Eller är det kanske precis vad vi ska göra? Så här mycket pengar har vi. Ge oss en bil vi blir nöjda med!
Anette Wiik
Lägg till kommentar