Vi finns på Facebook!
Horace och den intellektuella eliten
Horace Engdahl, inte längre ständig sekreterare i Svenska Akademien, har flyttat till Tyskland. I ett tv-program nyligen fick han frågan om Sverige var för trångt för den intellektuella eliten. ”Det finns ingen” svarade han då. Det är oklart om han menade före eller efter det att han själv flyttade härifrån. Hade han för övrigt alls tänkt på Björn Ranelid?
Skämt åsido, påståendet passerade märkvärdigt obemärkt förbi i svensk press, som borde ha intresse av att diskutera det. Engdahls främsta argument var nämligen den svenska pressens avsaknad av djupa analyser och långa texter som kräver tankemöda av läsaren. I länder som Frankrike och Tyskland finns nationella dagstidningar fyllda av just sådant.
Professor Engdahl förfasade sig särskilt över de stora bilderna i svensk press, vilket var intressant – gör en bild texten mindre intellektuell? Att man inte kan göra några djupare analyser i korta texter är förmodligen sant, men en lång, bildlös text garanterar inte heller intellektualitet.
Om det finns en intellektuell elit i Sverige kan man fråga sig om de som tillhör den nödvändigtvis skriver, och om de gör det, skriver i tidningar. Och om de skriver i tidningar, skriver de i så fall på ett sätt som ska falla De Aderton i smaken, eller på ett sätt som passar en bredare allmänhet? Sverige är som bekant ett mycket mindre språkområde än såväl Tyskland som Frankrike och här finns dessutom inga i realiteten rikstäckande dagstidningar. Att göra en dagstidning för intellektuella skulle nog inte vara ett särskilt lönsamt projekt.
Sedan kan man notera att svenskarna är ett av världens mest tidningsläsande folk (tre fjärdedelar av alla mellan 7 och 79 läste en dagstidning varje dag 2009, gratistidningar självklart inräknade) – så alltigenom urusel och banal kan den svenska pressen väl ändå inte vara.
Om det finns mer seriösa tidningar i Tyskland än i Sverige, så finns det också mer oseriösa. Tysk skvallerpress får den svenska motsvarigheten att framstå som väldigt beskedlig, ja, nästan trovärdig. Förmodligen är även detta ett utslag av det större språkområdet – det finns en marknad för det mesta.
Ändå kan jag hålla med om att till och med kultursidorna i de största svenska tidningarna är förvånansvärt lättlästa. Men beger man sig till närmsta bibliotek kan man läsa tidningar på andra språk och få en utmaning både av språket och innehållet.
Till sist – om det finns en intellektuell elit i Sverige så vill nog inte särskilt många erkänna sig tillhöra den. ”Elitskola” är närmast ett skällsord, i landet lagom är ordet elit förbehållet idrottsutövare.

Lägg till kommentar


Säkerhetskod
Uppdatera

Relaterade artiklar