Det började med att det var ovanligt mörkt när jag vaknade. Skulle det verkligen hinna ljusna så pass att jag kunde fotografera de knoppande syrenerna till artikeln om våren, innan jag åkte till jobbet? Sonen håller på att lära sig klockan och frågade vad den var. ”Sju”, svarade jag, utan att titta. ”Men vad står långa visaren på?”. Jag tittade. Oops … klockan var bara sex, vi hade visst stigit upp 05.45 i stället för 06.45, svårt att se rätt utan glasögon, och dem har man ju inte på sig när man sover. Nåja, det är ju värre att försova sig än att … vad heter motsatsen? Förvakna?