Utställningen Skimrande bildpoesi visar ett 60-tal verk av skånske Max Walter Svanberg (1912-1994). Flera museer står på tur för Svanbergs konst eftersom det i år är 100 år sedan han föddes, och Vandalorum har lånat verken från Malmö konstmuseum.

– Det är otroligt generöst att de har medverkat till att vi kan starta här, säger Sven Lundh, Vandalorum.

Urvalet visar bredden av Svanbergs konstnärsskap.

– Vi börjar från början men sedan har det blivit fokus på 40- och 50-talen då han hade en oerhört stark och rik produktion, säger Anders Rosdahl, förste intendent på Malmö konstmuseum.

Här finns en plexiglasskulptur Svanberg gjorde som 12-åring såväl som erotiska motiv från 1970-talet i collageform. Konstnären kunde i sviterna av polio då bara röra vänster hand och underarm, och övergick allt mer till collagetekniken med sonen som assisterande klippare.

Dessförinnan hade han tagit vägen via en realistisk period på 1930-talet över surrealismen, med internationellt genombrott i 1940-talets Paris, för att landa i imaginsmen.

Han ville då skapa verk sprungna ur den egna fantasin, men inte chockerande som surrealisternas. I stället bjöd han in betraktarna i bilden, ofta med dekorativa orientaliska mönster och en inre symbolvärld.

Med den mer ytliga popkonstens intåg på 1960-talet dalade Svanbergs stjärna.

– Men nu tycker jag mig se att det finns ett nytt intresse för hans konst, säger Anders Rosendahl.

Samtidigt visas i Smålands konstarkivs regi utställningen Stängd-öppen av bohuslänske Peder Josefsson, Värnamobo de två första åren av sitt liv.

Där Svanberg har titlar som ”Sällsamt havandeskap i scharlakansrött rum” väljer Josefsson att namnge konstverken enbart efter deras färger.

– Det skulle bli sökt och konstigt att kalla dem annat, säger han.

Också Josefsson började emellertid som realist, på Valands konsthögskola, men inspirerades senare av ryska avantgardister, amerikanska minimalister samt arkitekter och filosofer.

Numera är hans signum linjer och fält i starka, klara färger som han gärna lägger på med gummiraklar och matriser. Underlaget är heller inte det gängse utan aluminiumskivor eller, i större verk där de blir för tunga, kanalplast.

– Aluminiumskivan har inget eget språk, den är neutral. En duk har ju sin gräng, säger Peder Josefsson, som får rugga upp ytorna med stålborste för att färgen ska fästa.

Bland linjernas noggrannhet vill han emellertid också släppa in slumpen.

– Det ska finnas en öppning jag inte riktigt har kontroll på.

Stängd-öppen pågår till 25 mars och Skimrande bildpoesi till 9 april.

Lägg till kommentar

Namn (krav)

E-post (krav)

Meddela mig vid nya kommentarer.

Uppdatera

Skicka

Avbryt